Mina första rader!

Så sitter jag här med en tom ruta framför mig, och ska försöka skriva mitt första inlägg i min blogg.
Det är naturligtvis inte helt lätt, särskilt som jag inte har skänkt en tanke på vad jag vill med mina inlägg, och heller inte över vilka som eventuellt kan tänkas ha något som helst intresse av att veta något om mina tankar och funderingar. För dessa är naturligtvis i högsta grad mina...mina helt egna tankar!

Vem jag är har jag redan i vederbörlig ordning redovisat...i den mån dessa ord säger något om mig. För visst gör dom det...eller...!? Nej kanske inte, åtminstonde inte mer än vad som i allmänhet är av intresse...om ens det.
Vem man egentligen är i sig själv, det är det inte många som är intresserade av...man har väl nog med sig själv och sina riktigt nära...kan jag tro.
Det är förmodligen också av dessa skäl som många människor i ens närhet inte heller avslöjar vem dom är...kanske för att dom också tror att deras person inte är av intresse...men kanske mer av oro och rädsla över att någon gång få det vänt emot sig...att bli sårad.
Men...inte ska man väl behöva vara rädd för att bli sårad av någon man tycker om, och som tycker om en tillbaka...men än viktigare, inte sårar man väl någon man tycker om!? Trots det helt naturliga svaret på denna fråga, är sanningen tyvärr inte lika naturlig...man sårar...alltför ofta.

Av just detta skäl är jag inte annorlunda andra...jag berättar inte heller vem jag är...för andra än de som betyder väldigt mycket för mig...och som jag känner förtroende för.
Kanske blir det ändring på det nu, med mina ord i denna blogg...där jag förmodligen inte kan avhålla mig från funderingar och reflektioner av det högst personliga slaget.

Som första inlägg får det räcka så här...inte blev det något prat om fotografering...men det kommer så småningom.
Nu ska jag ge mig ut i det underbara vårväder som äntligen har hittat till Skåne...naturligtvis med kameran som sällskap.

Med önskan om en riktigt skön helg, och en uppmaning att njuta av vårens ljumma vindar och sköna solsken...säger Peter tack för nu!